fattar inte att jag kan vara så klantig ibland. sprang omkring i lägenheten och packade för ska till stockholm imorgon och rätt som det är slår jag in lilltån rakt i säng gaveln.

svor en fin ramsa sen fortsatte jag . kollade sen och då såg jag att jag hade slagit sönder nageln på tån så jag blödde. inte direkt vad jag hade tid med. men som tur va så plåstrade johan om mej men sårtvätt gör riktigt ont. fast inte lika ont som att slå sönder tån då men men .

fattar inte att folk hela tiden tar saker förgivet varför ska man hela tiden ge och ge utan att få något tillbaka?

folk tror hela tiden att dom kan räkna med att man ska göra allt och fara och hälsa på alla men inte e det någon som gör samma sak för mig. och om jag inte kommer och hälsar på så blir det inte att man träffas för att alla andra är så bekväma för att lyfta på arslet.

blir så less nu ska jag sluta upp att vara folk till lags dom får helt enkelt acceptera att dom oxå får ge lite .

 jag är inte miljonär jag kan inte fara fram och tillbaka och när jag ska åka hem så ska jag bara priortera det och dom som känns viktiga som jag vet skulle göra samma sak för mej.