Just nu är jag vilse i mig sfjälv vet varken ut eller in vet inte vad jag vill och vad jag borde.

Känner bara för att gråta men vågar inte gråta, då jag inte vill visa mig sårbar. 

undrar hur vi ska lyckas ta oss igenom detta och hur det ska gå hatar att leva i ovishet.

Just nu orkar jag bara inte mer.