Det börjar vara läge för mig att sluta leva i min drömvärld och inse att verkligheten är klarare än det klaraste vattnet. Vistt absolut så måste man kunna få drömma men för att inte tappa fotfästet så måste man ha aningens verklighets uppfattning och det är den jag håller på att tappa. 

Känns som om jag står vid en klippa som väter ut mot havet ska jag vända om till allt det trygga eller ska jag våga ta klivet och ge mig ut i det okända. 

Oavsett vad jag ska göra så måste jag göra ett beslut snart så att jag inte tappar bort  mig själv i mitt egna sökande.